Det är lätt att tro att fettförbränning bara handlar om kalorier. Att om man räknar siffror noga, skippar frukosten och promenerar till fots genom livet så kommer kroppen “fatta vinken” och börja elda på valkarna.
Jag trodde också det.
Tills jag levde två år i helvetet.
Och upptäckte att kroppen inte är en räknemaskin – den är en känslomässig drama queen med överlevnadsinstinkt som en rabieshund.
🚬 Narcissisten på distans
2023 och en bit in på 2025 tillbringade jag med någon som aldrig någonsin skulle släppa mig nära. En långdistansrelation som var byggd på kontroll, drama, bekräftelsemissbruk och små doser kärlek som knappt räckte till att hålla ihop mig. Jag höll fast vid henne ändå. För det gör man när man redan tvivlar på sig själv.
Det höll kortisolet på topp. Dygnet runt. Jag sov, men vilade aldrig. Åt, men njöt aldrig. Promenerade, men gick aldrig framåt.
🔥 En kniv i ryggen
Samtidigt blev jag sjukskriven från jobbet.
Försökte stå upp mot en arbetsmiljö som var rena skämtet. Utan framgång. Till slut stod jag där med ett arbetsgivarintyg i handen som bara var ett dokument över hur illa man kan behandla en människa och fortfarande kalla det “arbetsplats”.
🍗 Kyckling, grönsaker och ingenting
Och det var då jag började räkna kalorier.
Skalade bort allt. Åt kyckling och frysta grönsaker.
Promenerade.
Slet.
Men vågen rörde sig inte.
95 kilo blev som en mur.
Jag gjorde allt rätt på pappret men kroppen skrek:
“Glöm det. Du är inte trygg. Jag släpper inte fett medan du tror att du ska dö varje dag.”
Och det är just det som är grejen. Kortisol och stress är fettsparande som fan. Kroppen tror att svält & hot är på riktigt. Den håller fast i varenda gram som om en kärnvapenbomb är på väg.
Och mitt hjärta var för upptaget med att överleva för att orka med sånt som libido, motivation eller känslan av lätthet.
🎯 Vad som hände sen
Jag klippte henne.
Slutade söka bekräftelse.
Fick ett korrekt intyg från jobbet. A‑kassan blev klar.
Ekonomin lugnade sig.
Och plötsligt började vågen krypa nedåt. Sakta först, sen märkbart.
Huden började kännas mindre spänd. Hjärtat lugnare.
Jag gick ut i solen och kände att det gick att andas igen.
Och någonstans där kände jag… fan. Jag är fri.
👊 Slutsats?
Du kan fasta, träna och räkna hur mycket du vill. Men om huvudet är fullt av giftiga människor, kronisk stress och en känsla av att vara ensam på slagfältet – då håller kroppen fast.
Den sparar. Den vägrar.
Så börja där.
Fimpa narcissisten.
Säg hejdå till skitjobbet.
Andas.
Sen kan du gå din promenad och låta kroppen fatta att den får släppa taget.
💡 För jag lovar dig – det är inte bara kalorier in och ut. Det är skit ut också. Då först börjar kroppen lyssna på dig igen.
Faktaruta – varför stress stoppar fettförbränning
💥 Kortisol & fettlagring
När du lever under långvarig stress frigörs kortisol. Kortisol är ett överlevnadshormon: det prioriterar blodsocker & energi till hjärnan och saktar ner “onödiga” processer – som fettförbränning. Samtidigt ökar aptiten (särskilt efter socker & fett) och kroppen sparar fett, särskilt runt buken.
💥 Stress, sömn & vikt
Sömnbrist och hög stress driver upp kortisol och minskar leptin (mättnadshormon) och ökar ghrelin (hungersignal). Resultatet: sämre fettmobilisering & högre hunger.
💥 Trygghet & viktnedgång
När stressen sjunker och kortisol normaliseras, ökar kroppens vilja att frigöra fettreserver. Din kropp “fattar” att hotet är borta och släpper taget om sina energidepåer.