🧠 Nattätande – det handlar inte bara om hunger
Jag hade en aha-upplevelse:
Mitt nattätande har sällan handlat om hunger. Det har handlat om jakt på dopamin.
När jag ligger där mitt i natten, rastlös, med ett sug som byggs upp… då är det inte kroppen som skriker efter näring. Det är hjärnan – och det den vill ha är belöning, kick, nåt att känna.
🎯 ADD, dopamin och demonen i natten
Jag har ADD. Det innebär att min hjärna ofta är i konstant jaktläge efter stimulans. Den är byggd så – låg dopaminnivå, konstant drift att få "något mer", något snabbt, något nu.
Och på natten… då kommer demonen.
Inte för att jag är hungrig, utan för att mitt system letar efter dopamin. En kick. En smörgås. En tugga. En känsla av kontroll, kanske tröst.
Och förr var det nästan omöjligt att stå emot.
💉 Tacksamheten till Tirze
Men här kommer något nytt in:
Tirzepatid.
Jag är så otroligt tacksam för att jag fått chansen att testa Tirzepatid. Det har inte "botat" mig – men det har gett mig ett verktyg. Ett andrum. Ett skyddsnät mot den där automatiska driften.
Det är som att den där paniksignalen från kroppen om att ”du måste äta NU” har tystnat.
Jag hör fortfarande viskningen. Jag känner rastlösheten ibland. Men den styr mig inte.
Och det är här förändring kan börja.
För utan Tirzepatid hade jag troligen fortsatt mata demonen, natt efter natt.
Men nu har jag ett fönster där jag kan göra något annorlunda. Jag får hjälp att vinna.
🌙 Vad jag gör istället
När nattens sug slår till så försöker jag:
-
Ligga kvar.
-
Andas.
-
Tänka: “Det här är inte hunger – det är bara hjärnan som jagar.”
-
Ibland bara känna: Jag är okej. Jag behöver inte agera.
💡 Vad detta betyder för mig
Det här kanske låter litet för någon annan. Men för mig är det stort.
Jag har levt så många år i det här mönstret. Triggad, styrd, beroende av nattens ritualer.
Men nu, tack vare Tirzepatid, så har jag möjligheten att välja OCH en bra chans att en gång för alla bli av med jojovikten.
TIRZ