Det börjar alltid likadant.
En viskning i vinden. Ett halvt leende över en termos.
“Jag har börjat dricka benbuljong. Det känns liksom… helande.”
Helande?
Vad fan är det du har brutit – verklighetsuppfattningen?
Vi lever i ett samhälle där folk är rädda för äggulor men står och jublar åt kokt kadaverjuice med en nypa Himalayasalt.
Allt ska gå att dricka.
Allt ska vara “lättsmält”.
Allt ska ha en funktion – men helst ingen smak, ingen konsistens, ingen kontakt med verkligheten.
Så nu sitter dom där.
På meditationspallar i linnebyxor, stirrandes ner i en skållhet kopp ångestfond och viskar saker som:
“Den här buljongen öppnar upp mitt inre flöde.”
“Jag känner hur den återfuktar min fascia.”
“Det är som en varm kram… inifrån.”
NEJ DET ÄR DET INTE.
Det är skelettvatten med självbedrägeri som basnot.
Och du har inte fascia – du har ett jävla beroende av content och quickfixes.
💣 Vad är buljong i verkligheten då?
En jävla nödlösning från 1200-talet.
En restprodukt man drack när man inte hade något att äta.
Och nu har det fått comeback som ”funktionell dryck” – vilket bara betyder att du är så långt bort från mat du kan komma utan att vara död.
Det är värme i plastmugg med en lögn på etiketten.
Och hela jävla västvärlden har svalt det med hull och hår.
Folk pratar om buljong som om det vore den femte makten.
“Det ger mig elektrolyter.”
“Det stöder tarmbarriären.”
“Det lugnar mitt autonoma nervsystem.”
Vet du vad som också gör det?
Att sova. Att äta. Att logga ut.
Men det kräver ju ansvar. Det kräver rutin. Det kräver verklighet.
Så istället – dricker man påhitt.
Man sveper varm trygghet i shotform och inbillar sig att “nu är jag i kontakt med kroppen.”
🧨 Men vet du vad det är egentligen?
Det är ångande verklighetsflykt.
Det är vuxenvälling för folk som inte orkar laga mat, stå ut med hunger eller möta känslor utan ett filter.
Det är drickbar distraktion.
En flytande kompromiss mellan självömkan och välpaketerat beroende.
Och det säljer.
Herregud vad det säljer.
Folk betalar 129 kr för 250 ml och säger saker som:
“Den är slow-cooked i 36 timmar.”
Jo, så du slipper tugga och tänka i 36 sekunder.
Och när du säger “Nej tack, jag äter bara kött och ägg.”
Då glor dom.
Som att du är galningen.
Som att du är radikal.
När det är dom som sitter med termosar och behandlar kycklingbuljong som det vore jävla livselixir från Asgård.
📌 slutdom:
Buljong är inte biohacking.
Det är en varm handduk över ögonen på folk som vägrar titta på sin livsstil.
Det är terapeutisk illusion i kopp – med smak av fusk.
Du behöver inte buljong.
Du behöver inte kosttillskott i sörja.
Du behöver inte svepa din barndom i slow-cooked soppa.
Du behöver:
– Riktig mat
– Tystnad
– Och modet att sluta lura dig själv
🔥
Printa det här.
Sätt upp det i hälsokostbutiken.
Och nästa gång nån säger “Jag dricker buljong för tarmhälsan” –
slå dom i huvudet med en jävla entrecôte.