“Det var ju bara en öl...”
Fredag.
Och du sitter där med en öl i handen och en skärmdump på din viktkurva som gått åt helvete.
Och så tittar du upp och säger:
“Men jag åt ju LCHF hela veckan…”
Vet du vad?
Skjut dig själv i foten långsammare nästa gång – så kanske du hinner förstå vad du gör.
🍩 “Jag var faktiskt duktig i veckan”
Jaså?
Du gick till jobbet.
Du åt köttfärssås.
Du hade kaffe utan mjölk.
Och sen smällde du i dig tre kex, en näve ost och fyra glas rödvin för att “man måste ju leva lite”.
Vet du vad du gjorde?
Du pissade på hela systemet.
Du gjorde ett sabotage i slow motion. Det är precis vad du gör – du glor på vågen som om den gjort inbrott i kylskåpet. Som om det var vågens fel
🛑 Det är inte LCHF. Det är LCH-Fuckery.
Jag har sett det tusen gånger:
Folk säger att de kör keto.
Sen står de och trycker i sig salami som om det vore gummibjörnar.
Du behöver inte en diet.
Du behöver en käftsmäll och ett Excelark.
Och när du inte får resultat, är det inte "för att kroppen håller kvar vätska".
Det är för att du dricker vin som om Jesus precis återvänt.
🤡 “Men jag promenerade!”
Kul.
Du tog en jävla lunchpromenad på 2 km i fel skor.
Samtidigt som du tryckte en Marabou med orden “det är ändå 70 % kakao”.
Vet du vad kroppen hörde?
“Jag vill inte bränna fett. Jag vill ha en endorfinkick och ett alibi.”
📅 12 veckor. Inte livstid. TOLV.
Det är 84 dagar.
Du kan hålla andan längre än så om du försöker.
Och ändå kan folk inte ens hålla sig från gifflar i tre dagar.
Gifflar.
Mjölgödda snurror med socker som innehåller mer insulinpanik än en McDonald’s‑drive.
Och sen vill de ha “pepp”.
Vill du ha pepp?
Peppa dig själv med spegeln.
Eller ännu bättre: öppna din matlogg och peppa dig själv med sanningen.