– En söndag i ADD-huvudets ingenmansland
Det börjar inte med ilska. Det börjar med dopaminbrist.
Jag ligger där i mörkret, trött men inte färdig. Hjärnan vill ha ett sista rus, något att tugga på. Något snabbt. Jag vet vad jag gör när jag öppnar TikTok – jag ljuger för mig själv. “Bara 10 minuter.”
Men ADD fungerar inte så. ADD har ingen broms.
Det finns inget “bara”. Det finns bara nästa.
Nästa klipp. Nästa ansikte. Nästa idé att reta sig på.
Jag säger tio minuter. Det blir fyrtio. Minst.
För varje gång jag borde sluta kommer ett nytt mikroskopiskt klipp – med ny musik, ny kropp, ny myt.
Hjärnan går inte att stoppa då. Den är som en motor utan koppling. Varvtalet stiger. Och sömnen försvinner i backspegeln.
Det är inte ett scrollande – det är en sensorisk storm.
Och jag är mitt i den, varje gång jag försöker “bara kolla lite”.
Det var precis det som hände. Jag hade gjort allt enligt protokollet – gått mina mil, käkat mitt protein, fastat som en munk med målsättning – och ändå låg jag där med ögonen som glödlampor.
Första videon: någon som går i lutning på löpband.
Andra: en meal prep med 90 gram kolhydrater, fem olika såser och “high protein” i caption.
Tredje: en “doktor” i hoodie som förklarar att kroppen behöver exakt 30 gram protein direkt efter träning för att inte förtvina.
Och där small det.
Jag låg i sängen, men hela kroppen gick upp i puls. Jag kände hur något vaknade i mig – något mellan vrede och vakenhet. Det var som att försöka somna med brandlarmet påslaget.
Jag insåg något där och då. Något som är kärnan i hela mitt manifest.
Det finns krig jag aldrig kan vinna – inte på motståndarens villkor.
För om slagfältet är riggat, om hela jävla arenan är byggd för att gynna ljud, yta och desinformation – då är det inte en strid, det är en fälla.
Och TikTok är den fällan.
🎭 Sanning med modifikation – den nya lögnen
Det är inte klassiska lögnare jag möter där inne. Det är värre.
Dom säger inte att jorden är platt.
Dom säger: “Du bör äta något efter träning.”
Sen tystnar dom. Och låter min hjärna fylla i resten.
Jag gör jobbet åt dem. Och plötsligt är 30g-protein-fönstret en biologisk sanning.
Dom riktar sig inte ens till någon.
Det är bara “man bör”, “många gör”, “jag testade”...
Allt hålls fluffigt. För då kan ingen bevisa att det är fel.
Men jag vet att det är det. Och det är där krigsflaggan hissas i mitt huvud.
🧠 Varför TikTok aldrig kan bli mitt krig
-
Plattformen belönar illusion, inte precision.
-
Följare triggas av personlighet, inte protokoll.
-
Kommentarer är sandlåda – inte scen.
Och framför allt:
Dom som vill veta sanningen – dom scrollar inte, dom söker.
Resten? Dom ville aldrig ha svaret – dom ville ha dopamin.
Jag har försökt ta fajten där inne. Jag har svarat. Rättat. Frågat.
Men det är som att mäta puls i en dörrklocka.
Det ger inget. Det bränner bara min energi. Min motor. Min disciplin.
🧪 “Gör din egen forskning” – det största skämtet av dem alla
Det värsta är inte vad som sägs – det är hur snabbt folk sväljer det.
Och sen sitter dom där i kommentarerna och säger "Gör din egen forskning."
Men vad betyder det?
Gör din egen forskning – som i att kolla källor?
Som i att förstå grundläggande fysiologi?
Nej. Det betyder oftast: “Sök på YouTube tills du hittar någon som säger samma sak.”
Folk tror på kroppar, inte på data.
Dom ser någon som ser trimmad ut, hör några självsäkra ord – och trycker like.
Och vissa gör det medvetet. Dom har sett en öppning – och fyller den med burritos, viktväst och proteinmyter.
Dom säljer inte kostråd. Dom säljer illusion.
Och algoritmen älskar det.
Jag vet att jag inte kan vinna där inne. Inte med logik.
Och jag vet att dom inte är intresserade av rätt – dom är intresserade av räckvidd.
Så jag gör som jag alltid gör när verkligheten skaver: jag går ut på balkongen.
Och istället för att ropa i kommentarsfältet, så skriver jag det här.
För dig som fortfarande söker.
Du är inte många.
Men du finns.
Och du är värd hela jävla manifestet.